Blåbergstippen har sedan länge varit ett härbärge för fria själar, en plats där utanförskap har kommit att bli gemenskap. ”Ja, det verkar komma som på löpande band, inskränkningar över vår frihet, våra vardagliga val och hur vi vill leva” säger Petter Westin. ”Ungdomens Hus och Cigarrhuset här om sistone, och nu rök Blåbergstippen, ja egentligen borde man inte vara förvånad.”
Petter Westin flydde storstadslivet, statusjobbet och en glamourfylld karriär med pengar, kvinnor och droger. På Blåbergstippen hittade han sitt sanna, inre jag. ” Jag är fri från materiella ting och tvång här. Men nu känner jag mig osäker på vad som väntar. Jag är övertygad om att myndigheterna ser oss fria själar som en belastning och inte en tillgång”.
Inte ensam
Petter är inte den enda som blivit hemlös under de senaste dagarnas brand, men är säkerligen bland de enda som vågat figurera i media. ”Det som sker just nu är inget annat än upptakten till en modern häxjakt – där man blir utmålad som skurk för att man lever på ett annat sätt än det konventionella”. Westin ser sig oroligt över axeln innan han fortsätter; ”De behandlar oss inte bättre än man behandlade Judar under 40-talet, vem vet vad som kommer hända härnäst..”
SIDA-undersökningar säger att närmare 3 600 män, kvinnor och barn bosatt sig på Blåbergstippen under det senaste decenniet – alla befaras bli hemlösa.
Dyster framtid
Orosmoln hopar sig i horisonten och bitande kalla vindar drar in över den forna soptippen och vi inser att intervjun börjar komma till sitt slut. Petter måste hinna hitta skydd för natten och har bett oss att skjutsa honom hem. ”Det rör sig mot dystra tider, sanna mina ord.” säger han, ” snart kan vi inte ens ta religionsfriheten för givet”.
Text: Sylvester Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar